Miss Zombilicious - annorlunda

Jag har haft ångest hela morgonen. Jag har så svårt med att koncentrera mig, att fokusera mig, att delta i livet. Jag vet att jag oftast säger sådana saker och man skulle kanske tro att man vänjer sig vid det. Att man inte uppleva ångest lika stark när man har haft den under en längre tid. Men det stämmer inte. Det är lika jobbigt varje gång. Men det värsta är panikångest, katastroftankarna. Det är där impulserna kommer, det är då man vill hitta den snabbaste vägen ut. Yepp.

Jag har i alla fall tränat. Andra gången den här veckan. Jag är faktiskt rätt stolt över mig själv. Oavsett hur dåligt jag mår så tränar jag minst 4 gånger om veckan. Jag vill dock träna sex gånger. Jag är aldrig nöjd med mig själv. Men jag har ju blivit så fet, och det är mitt eget fel. Ja, min ämnesomsättning är långsam, det har läkarna sagt. Men det är ändå ingen ursäkt. Och jag vill inte gå ner i vikt eftersom jag eftersträva att vara smal på grund av samhällets tryck. Jag vill bara kunna tycka om mig själv. Bläh.

Min mamma och Anders har redan varit ute och handlat lite. En stor spegel och balkongmöbler blev det. Dessutom hämtade Anders ut min Propavan. Det fungerar i alla fall med idiot-läkaren. De tabletterna han tillåter mig ta får jag när jag frågar C. Bra det. Vi ska kanske gå snart och äta lunch någonstans. Jag är inte särskilt peppad. Men min mamma vill nog göra det och jag ville inte göra henne besviken. Dags att sminka sig.