Miss Zombilicious - annorlunda

Jag ställde alarmklockan igår kväll och jag tvingade mig att gå upp 8.30 idag. Det är kanske konstigt att försöka ändra dygnsrytmen på en söndag. Men alla dagar är likadana för mig, jag har ingen helg eller arbetsvecka. Lyx? Jag vet inte. Hur som helst så har jag redan hunnit med en hel del saker. Jag har skrivit klart brevet till Sandy. Jag älskar att skriva till den där killen. Han gör sådana roliga grejer, som att gå på auktioner och att köpa antikviteter. Jag vill också ha pengar för det. Jag har alltid velat ha en gammaldags byrå. Uh, och ett gammaldags sminkbord! Och om jag vore rik och hade ett arbetsrum, skulla jag ha ett gammaldags, stort skrivbord. Man får ju drömma.

Jag har till och med tränat. Så det blev fem gånger träning den här veckan. Det är ju inte så dåligt. Just nu färgar jag håret, alltså färgen är i håret och jag väntar på att tvätta ut den. Den rosa färgen på sidorna hade tvättats ut lite. Men ändå stannar färgen mycket längre i håret än med alla andra märken jag har försökt. Manic Panic Amplified ftw!

Imorgon har jag en tid hos min stödkontakt, C. Jag tänkte läsa texten om medveten närvaro igen, för att vara förberedd. Hon sa att vi ska gå genom det hela igen. Och sedan blir det känslorna som ska diskuteras. Jag har just nu en anti-ställning mot henne, något slags försvarsmekanism. Jag hoppas bara att jag inte blir envis och struntar i vad hon har att säga. Det känns fel att jag inte kan lita på henne. Dessutom har jag känslan att hon inte tror på mig, att hon tror att jag ljuger eller något. Att hon inte tycker att jag mår tillräckligt dålig. Jag hade några konstiga tankar om att skära mig bara för att visa henne mina nya sår så att hon fattar. Jag undrar om det är uppmärksamhet jag vill ha eller om jag känner mig tvingad till att gå till det yttersta för att bli tagen på allvar. Jag är nog bara en uppmärksamhetskrävande, dålig människa. Bleh.