Stephen Fry - The Liar
Jag har funderat mycket om vad jag skulle kunna säga om Stephen Frys „The Liar“. Jag hade förväntat mig alldeles för mycket av denna författare. Jag älskar nästan allt som Stephen Fry har gjort. Han är en väldigt bildad människa som uttrycker sig på ett vackert sätt. Men den här romanen. Jag blev väldigt besviken. Jag tror inte att jag någonsin har läst en sådan förvirrande och ostrukturerad roman. Det fanns några roliga delar men jag är nog inte den rätta läsaren för att kunna identifiera sig med någon av karaktärerna.
Romanen handlar om Adrian Healays liv. Han är student vid Cambridge universitet och bygger sitt liv och sin akademisk framgång på lögner. Det är så långt jag har förstått storyn. Men sedan finns det en förvirrande blandning av beskrivningar av homosexuellt sex, diskussioner om akademiska teman (det verkade som om Fry endast ville visa hur mycket han egentligen vet, hur bildad han är), cricketspel, känslan av detektivroman (det var nästan som en dålig version av Dan Brown på några sidor) och ja, en hel del lögner.
Jag har ingen aning vad huvudtemat är. Jag har inte förstått varför det behövdes finna så mycket sex. Jag har inte kunnat följa tidslinjen, det gick fram och tillbaka utan att man blivit förvarnat. Vad som är sanning och vad som är lögn framgick aldrig för mig. Det kändes som en enda röra.
Jag är säkert på att andra kan uppskatta denna roman. Frys språkliga förmåga skiner genom. Det finns nog en del roliga referenser till det akademiska livet i England. Det finns förmodligen också mycket av Frys personliga erfarenheter i ”The Liar”. Intressant är nog det ordet jag vill använda för att beskriva denna roman. Intressant men rörig.
