Trött på helvetet
Mötet med C och sjuksköterskan från beroendecentrumet gick som väntat. Det konstaterades att jag inte är missbrukare. Och så sa C att läkaren inte kommer att ändra sig när det gäller medicineringen. Att han alltid kommer att säga att mina symptom är sekundära och att Borderline är det primära. Om någon har cancer och har smärta som symptom, får den då inget smärtstillande utan behandlas bara sjävla tumören?!? Jag förstår inte. Jag väntar på terapi, jag väntar på att få en struktuerad hjälp, jag väntar på att få verktyg. Jag ska komma över min inställning till mindfulness och flummigheten i den. Men vad ska göra tills dess? De föreslog inläggning. De sa att jag måste ringa till sjukhuset om jag har självmordsimpulser. Men jag vill inte. Jag vill vara hemma och inte kring folk som endast pratar om tabletter och den bästa vägen till självmord. Jag vill inte vara bland folk alls. Jag vill vara hemma med min pojkvän och min katt. Jag vill kunna leva ett så normalt liv som det går. Så jag sa att jag vill byta läkare. C och jag ska prata om det nästa gång vi träffas eftersom hon måste diskutera det med idiotläkaren först. Jag grät mycket under samtalet vilket jag skäms mycket över. Jag brukar inte gråta framför andra. Nu måste jag hoppas på att idiotläkaren går med på läkarebyte så jag kan gå till en annan öppenvårdmottagning. Annars blir det nog privatläkare och det blir dyrt. Jag fattar inte hur svårt det är att få någon medicinsk hjälp i det här landet när man inte vill bli inlagd. Jag är så trött på allt det här.
På eftermiddagen var vi hos Anders' syster. Det kändes bra att kunna krama om henne, att kunna ge stöd på något sätt. Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att förlora den människan man har spenderat den största delen av sitt liv med.
Idiotläkaren behöver inte gå med på läkarbyte. Man har alltid rätt att byta läkare om man av någon anledning inte tycker att det funkar med den man har. Du är vårdtagaren och vården ska vara på dina villkor och göra dig nöjd. Det är vårdgivarens skyldighet att se till det! Stå på dig! Jag tycker att du bör överväga att våga vidare med ärendet till högre instans om de inte "går med på ett byte". Du har rätt att vara medbestämmande i din vård ju! Du har rättigheter.
Jag blir så ledsen när jag läser om hur du blir bemött. Jag pluggar ju till sjuksköterska (även om jag har en liten pause nu) och deras handlande går mot allt jag fått lära mig om patientkontakt och patientsamtal. Det jobbar så mycket folk i vården som inte verkar fatta att de är där för patientens skull och inte för sin egen.
Och om det inte funkar på den öppenvård du är på nu så finns ju vårdvalet; man kan välja själv vilken vårdcentral man går till i Stockholm, man behöver inte gå till den som är närmast!
Förlåt för spam, men jag fick lov att kolla upp hur det var inom psykvården, för jag har bara erfarenhet av allmänvården hittills. Såhär säger Vårdguiden:
Du kan själv välja vilken psykiatrisk mottagning du vill gå till oavsett var i länet du bor. Valfriheten gäller all psykiatrisk vård, både vuxenpsykiatrin, barn- och ungdomspsykiatrin, ätstörningsvården och beroendevården. Som patient har du också möjlighet att byta mottagning om du vill.
Även en patient som vårdas med tvång har möjlighet att välja var han eller hon ska få vård. Men i vissa fall kan läkaren säga nej till ett byte. Det kan vara av säkerhetsskäl eller om vården ges akut.
Fast... nu vet jag ju inte vad för slags läkare idiotläkaren är. Det är husläkare som man får byta hur som helst, men han kan ju vara någon slags specialist. Så ta allt jag skrev med en nypa salt.
Två bra länkar om dina rättigheter i vården:
http://www.vardguiden.se/Sa-funkar-det/Lagar--rattigheter/
http://www.vardguiden.se/Sa-funkar-det/Lagar--rattigheter/Valfrihet/
Så, det är vad jag kom fram till efter tre förvirrade inlägg. Det är mitt i natten, så min hjärna går bara på halvfart.
Jag kan verkligen rekommendera att vända dig till Patientnämden med dina frågor och tankar kring ditt missnöje med hur du blir bemött i vården. De vet allt om vad man kan och inte kan göra:
http://www.patientnamndenstockholm.se/
Tack för att du bryr dig Hanna! <3 Jag hade ju funderat över att anmäla honom när det hela med missbruks-misstankarna kom upp. Men jag ville vänta och hoppades på att han skulle ändra sig och skulle ta mig och min ångest på allvar.
Nu vill jag vänta vad som sägs nästa gång jag träffar min kontaktperson C. Om idiotläkaren vill strula när det gäller läkarebyte, så ska jag defintivt anmäla honom. Men eftersom det inte finns någon LPT på mig (alltså tvångsvård), kan han helt lagligt inte förbjuda mig att byta läkare. Med honom vet man dock aldrig, han är en jävla idiot.
Gud, jag är så arg och besviken på hela situationen!!
Han låter verkligen som en jävla idiot! Fattar inte varför man blir läkare om man uppenbarligen är mer intresserad av att jävlas än att hjälpa!
