... 0.o ...
Det var nog ingen bra idé att försöka sova utan Immovane (sömntablett). Jag tog min Propavan (en annan sömntablett) runt klockan 22 igår kväll och halv tre under natten var jag fortfarande vaken. Jag sov till 10 idag men jag är helt förstört. Men å andra sidan vill jag gärna kunna sova utan tabletter och jag vill gärna ha en normal dygnsrytm igen. Jag vet dock att jag i alla fall kan sova om jag tar båda sömntabletter så det blir nog att svälja och gilla läget.
Igår kväll hade jag svåra overklighetskänslor. Det var jättejobbigt, det gick nästan inte att hålla sig kvar i verkligheten. Jag började se skuggor och ljus som rör sig. Jag hade nog en overload i hjärnan. Jag kan inte sluta tänka på en miljon saker samtidigt, det finns så mycket som oroar mig. Och så är det ångesten som aldrig sluta existera inom mig. Det tuffaste med allt är nog att jag har svårt att kommunicera när jag har overklighetskänslor, ibland blir det bara babbel, ord utan mening. Jag undrar om man kan få psykos av för mycket oro och ångest? Det vore ju inte roligt.
Pojkvännen har fått veta idag att min psykläkare har blivit anmält till patientnämnden redan flera gånger och nästan alltid för kränkning. På något sätt känns det tryggt. Det är inte jag som det är fel på utan honom. Han vet nog inte vad han gör och har aldrig lärt sig hur man ska bemöta patienter. Jag tycker att det är sorgligt eftersom han jobbar inom psykvården. Hans beteende kan ju påverka patienterna väldigt starkt. Jag undrar nästan hur många som har tagit livet av sig på grund av bristande hjälp från hans sida. Mmmm.
Jag har haft kontakt med ett flertal människor den här veckan. Jag har inte träffat någon men bara att folk hör av sig känns väldigt skönt. På onsdag ringde Kirsten mig. Hon är min brevvän och kommer från Australien men bor i Storbritannien just nu. Jag har träffat henne ungefär ett och ett halvt år sedan i Stockholm. Hon ringde mig för att berätta att hon sitter i en park i Edinburgh och njuter av solen. Det var så fint av henne att ringa mig. Sedan har Per ju bjudit oss på fest. Det känns bra att någon tänker på en. Adam har hört av sig igår. Jag älskar honom, alltså på ett vänskapligt plan. Han är så oskyldig men så bildad och smart. Jag önskade att jag hade varit så när jag var i hans ålder. Han blir nog stort någon gång, alltså med sin forskning eller sina litterära alster. Adam ftw! Dessutom har jag skrivit lite sms med Mana. Henne älskar jag också! Hon är en av de underbaraste människorna som finns på den här planeten. Hon är ärlig, snäll och smart. Och så är hon så otroligt stark. Om hon bodde nära mig skulle jag nog vara hos henne hela tiden, bara lyssnar på vad hon har att säga, bara ger henne kärlek, berättar för henne att hon är underbar. Gud vad jag önskade att hon bodde nära mig. Hon är den enda människan i hela världen jag inte skäms inför.
Jag har ingen aning vad jag ska göra idag. Jag ska nog träna ikväll om ångesten tillåter det. Ah, det blir nog mycket TV och att läsa lite. Jag vill borsta tänderna. Det har jag redan gjort idag men mina tänder känns äckliga. Jag tycker om att borsta mina tänder. That's how weird I am.
Igår kväll hade jag svåra overklighetskänslor. Det var jättejobbigt, det gick nästan inte att hålla sig kvar i verkligheten. Jag började se skuggor och ljus som rör sig. Jag hade nog en overload i hjärnan. Jag kan inte sluta tänka på en miljon saker samtidigt, det finns så mycket som oroar mig. Och så är det ångesten som aldrig sluta existera inom mig. Det tuffaste med allt är nog att jag har svårt att kommunicera när jag har overklighetskänslor, ibland blir det bara babbel, ord utan mening. Jag undrar om man kan få psykos av för mycket oro och ångest? Det vore ju inte roligt.
Pojkvännen har fått veta idag att min psykläkare har blivit anmält till patientnämnden redan flera gånger och nästan alltid för kränkning. På något sätt känns det tryggt. Det är inte jag som det är fel på utan honom. Han vet nog inte vad han gör och har aldrig lärt sig hur man ska bemöta patienter. Jag tycker att det är sorgligt eftersom han jobbar inom psykvården. Hans beteende kan ju påverka patienterna väldigt starkt. Jag undrar nästan hur många som har tagit livet av sig på grund av bristande hjälp från hans sida. Mmmm.
Jag har haft kontakt med ett flertal människor den här veckan. Jag har inte träffat någon men bara att folk hör av sig känns väldigt skönt. På onsdag ringde Kirsten mig. Hon är min brevvän och kommer från Australien men bor i Storbritannien just nu. Jag har träffat henne ungefär ett och ett halvt år sedan i Stockholm. Hon ringde mig för att berätta att hon sitter i en park i Edinburgh och njuter av solen. Det var så fint av henne att ringa mig. Sedan har Per ju bjudit oss på fest. Det känns bra att någon tänker på en. Adam har hört av sig igår. Jag älskar honom, alltså på ett vänskapligt plan. Han är så oskyldig men så bildad och smart. Jag önskade att jag hade varit så när jag var i hans ålder. Han blir nog stort någon gång, alltså med sin forskning eller sina litterära alster. Adam ftw! Dessutom har jag skrivit lite sms med Mana. Henne älskar jag också! Hon är en av de underbaraste människorna som finns på den här planeten. Hon är ärlig, snäll och smart. Och så är hon så otroligt stark. Om hon bodde nära mig skulle jag nog vara hos henne hela tiden, bara lyssnar på vad hon har att säga, bara ger henne kärlek, berättar för henne att hon är underbar. Gud vad jag önskade att hon bodde nära mig. Hon är den enda människan i hela världen jag inte skäms inför.
Jag har ingen aning vad jag ska göra idag. Jag ska nog träna ikväll om ångesten tillåter det. Ah, det blir nog mycket TV och att läsa lite. Jag vill borsta tänderna. Det har jag redan gjort idag men mina tänder känns äckliga. Jag tycker om att borsta mina tänder. That's how weird I am.
Kommentarer
Trackback
