Miss Zombilicious - annorlunda

Jag har befunnit mig i ingenmansland idag, i ett gränsområde mellan verkligheten kring mig och verkligheten inom mig. Jag har inte kunnat koncentrera mig på något annat än att hålla impulserna i schack och att inte låta ångesten förinta mig. Jag kunde inte läsa, inte skriva, inte titta på TV. Och när jag får höra att ångesten kommer aldrig försvinna utan jag kommer endast lära mig att hantera den, då förlorar jag lite hoppet. Jag vill må bra och inte kämpa längre. Varför måste allting handlar om en jävla kamp? Grrr. Jag ska ta en massa sömnmedicin ikväll. Jag vill glömma bort all smärta.

Ah, jag har något positivt att berätta i alla fall. Jag har nu äntligen officiellt fått min kandidatexamen: filosofie kandidatexamen med huvudämne litteraturvetenskap. Jag känner lättnad. Nu har jag officiellt en universitetsexamen och ett yrke (jag är ju kulturvetare). Jag var nära till att skriva ut det hela och ramar in dokumentet och hänger det på väggen. Jag har ingen aning hur jag har klarat av det men jag har nått någonting, jag är någon. Men nöjd är jag inte helt. Jag vill ha min masterexamen. Men jag är aldrig nöjd med mig själv och mina prestationer. Men jag är glad och känner lättnad. Jag är filosofie kandidat och jag är kulturvetare. Wohooo!