Sexuellt ofredande på tunnelbana och buss - vanligt?
Jag ska försöka att göra det här inlägget inte alltför personligt. Det skulle faktiskt inte känna bra att berätta om alla mina personliga erfarenheter när det gäller sexuellt ofredande, våldtäkt och sexuell misshandel. Jag sa aldrig emot. Hur som helst, på sistone kommer ibland bilder och känslor upp inom mig. Det äter upp mig och förvärrar min ångest.
Jag tycker ju inte särskilt mycket om att använda mig av kollektivtrafiken. Det har för det första att göra med min sociala fobi. Rädslan av att göra bort mig medan det finns en massa människor kring mig. Känslan att alla stirrar på mig och dömer mig. Att de genomskådar mig och ser att jag är en äcklig och dålig människa. Det är den första orsaken till varför jag inte tycker om till exempel tunnelbanan.
Men det finns en anledning till. Och nu undrar jag om jag är den enda kvinnan som har varit med om det: sexuellt ofredande i kollektivtrafiken. Det hände för första gången när jag åkte tunnelbana i Berlin under 90-talet. Jag var trött och på vägen till en kompis där jag skulle spendera natten. Plötsligt ställde sig en gammal man framför mig, öppnade sina byxor och började onanera, hans kuk var rakt inför mina ögon (han stod, jag satt). Jag lämnade tunnelbanan vid nästa station. En annan gång var i London: en svart man stirrade på mig, han satt rakt framför mig. Och efter ett tag märkte jag att han faktiskt onanerade. Jag tittade bort och låtsades inte bry mig. En annan gång åkte jag buss i Kiel. Jag var på vägen till jobbet, jag lyssnade på musik och pluggade. En man satt sig bredvid mig. Jag bar en lång kjol. Plöstligt blev det kallt kring mina ben och då såg jag att mannen hade dragit upp min kjol utan att jag hade märkt något och hans hand var på mitt lår! Jag ryckte till och han gick av vid nästa station. I Stockholm har det hänt mig ett flertal gånger också. En gång gick jag genom tunnelbanan för att hitta en sittplats och jag gick förbi ett gäng svenska killar. Jag hade en kort kjol på mig. En av killarna tog mig mellan benen. Jag skyndade mig snabbt vidare. En annan gång stod jag i tunnelbanan, från universitetet till T-Centralen. Det var rätt mycket folk men inte riktigt fullproppad. Bredvid mig stod en äldre man (kanske turkisk) och gned (gnuggade?) sitt underliv mot min rumpa. Jag märkte hur hans kuk hårdnade och äcklades! Jag gick av Östermalmstorg istället för T-Centralen. Det är bara några av de gångarna som någon har sexuellt ofredad mig i kollektivtrafiken. Jag kan ju inte vara den enda kvinnan som har upplevt sådant?
Så varje gång jag åker tunnelbana eller buss är jag rädd för att en man kommer att sätta sig bredvid mig, framför mig eller ställa sig bakom mig. Och om det händer så stirrar jag alltid på deras händer, kollar precis vad de gör. Jag vill vara förberedd till att fly. Så en av mina rädslor angående kollektivtrafiken är att bli sexuellt ofredad igen.
Jag tror att denna rädsla just spökar i mitt huvud har att göra med posttraumatisk stress. Som sagt, jag har varit med om hemskare saker. Men sedan jag har börjat och varit tvungen till att ta tunnelbanan igen poppar upp bilderna, känslorna och rädslorna som jag förknippar med kollektivtrafiken. Patetiskt.
Jag tycker ju inte särskilt mycket om att använda mig av kollektivtrafiken. Det har för det första att göra med min sociala fobi. Rädslan av att göra bort mig medan det finns en massa människor kring mig. Känslan att alla stirrar på mig och dömer mig. Att de genomskådar mig och ser att jag är en äcklig och dålig människa. Det är den första orsaken till varför jag inte tycker om till exempel tunnelbanan.
Men det finns en anledning till. Och nu undrar jag om jag är den enda kvinnan som har varit med om det: sexuellt ofredande i kollektivtrafiken. Det hände för första gången när jag åkte tunnelbana i Berlin under 90-talet. Jag var trött och på vägen till en kompis där jag skulle spendera natten. Plötsligt ställde sig en gammal man framför mig, öppnade sina byxor och började onanera, hans kuk var rakt inför mina ögon (han stod, jag satt). Jag lämnade tunnelbanan vid nästa station. En annan gång var i London: en svart man stirrade på mig, han satt rakt framför mig. Och efter ett tag märkte jag att han faktiskt onanerade. Jag tittade bort och låtsades inte bry mig. En annan gång åkte jag buss i Kiel. Jag var på vägen till jobbet, jag lyssnade på musik och pluggade. En man satt sig bredvid mig. Jag bar en lång kjol. Plöstligt blev det kallt kring mina ben och då såg jag att mannen hade dragit upp min kjol utan att jag hade märkt något och hans hand var på mitt lår! Jag ryckte till och han gick av vid nästa station. I Stockholm har det hänt mig ett flertal gånger också. En gång gick jag genom tunnelbanan för att hitta en sittplats och jag gick förbi ett gäng svenska killar. Jag hade en kort kjol på mig. En av killarna tog mig mellan benen. Jag skyndade mig snabbt vidare. En annan gång stod jag i tunnelbanan, från universitetet till T-Centralen. Det var rätt mycket folk men inte riktigt fullproppad. Bredvid mig stod en äldre man (kanske turkisk) och gned (gnuggade?) sitt underliv mot min rumpa. Jag märkte hur hans kuk hårdnade och äcklades! Jag gick av Östermalmstorg istället för T-Centralen. Det är bara några av de gångarna som någon har sexuellt ofredad mig i kollektivtrafiken. Jag kan ju inte vara den enda kvinnan som har upplevt sådant?
Så varje gång jag åker tunnelbana eller buss är jag rädd för att en man kommer att sätta sig bredvid mig, framför mig eller ställa sig bakom mig. Och om det händer så stirrar jag alltid på deras händer, kollar precis vad de gör. Jag vill vara förberedd till att fly. Så en av mina rädslor angående kollektivtrafiken är att bli sexuellt ofredad igen.
Jag tror att denna rädsla just spökar i mitt huvud har att göra med posttraumatisk stress. Som sagt, jag har varit med om hemskare saker. Men sedan jag har börjat och varit tvungen till att ta tunnelbanan igen poppar upp bilderna, känslorna och rädslorna som jag förknippar med kollektivtrafiken. Patetiskt.
Kommentarer
Trackback
