Miss Zombilicious - annorlunda

Häromdagen tittade jag på Vetenskapens Värld. Det pratades om nya uppfattningar inom fysiken och jag tyckte att det var jätteintressant. Det är inte som om jag helt förstår mig på Einstein, Hawkings eller någon annan stor modern fysiker. Jag fick underkänd i fysik på gymnasiet. Det var ointressant att få lära sig om motorns funktioner eller att få energi ur ett äpple. Jag valde bort kemi efter årsklass 10, första tillfället man fick göra det. Kemi handlade endast om att lära sig utantill de olika grundämnen och att veta om deras reaktion med andra grundämnen. Tråkig. När jag läste Idéhistoria på universitet ungefär ett år sedan väcktes dock mitt intresse en smula eftersom det handlade om själva teorierna. Jag har alltid haft lätt att förstå teorier. Nu har det ju bevisats att det finns något som kan röra sig snabbare än ljusets hastighet. Så Einstein hade fel, ljusets hastighet är ingen konstant man kan bygga experiment på. Det är kanske ett paradigmskifte som är på vägen till att hända. Men ännu intressantare är string-teorin. Nu finns det ett flertal fysiker som utgår ifrån att det finns olika dimensioner, dimensioner som vi inte kan finnas i. Den dimensionen vi existerar i är vi anpassad till och den är just den bästa av dimensionerna för oss. På ett biologiskt och fysiskt sätt. Idén om de olika dimensioner är en spekulativ teori som dock byggs på matematik. Jag älskar att fysikerna har gått åt det filosofiska hållet igen, att spekulera och ifrågasätta har alltid fört vår kunskap vidare. Så dessa dimensioner (som de också kallar för olika universum) kan vi inte uppfatta eftersom de inte är gjorda för oss, eller vi inte är gjorda för dem. Men vad om det i framtiden kan bevisas? Och motbevisas. På det gamla sättet. Det finns ingen sanning utan endast sannolikheter och dessa sannolikheter måste kunna motbevisas för att att ha en smula sanning i sig. Genom att motbevisa och utesluta kommer vi allt närmare sanningen. Var det inte Popper som sa det? Eller någon från den tidiga Wien-skolan? Nej, det var nog Popper. Hur som helst, jag tycker att det hela med olika universum är jättespännande.

Okej. Det var kanske lite random igen. Men det är något sådant som eldar upp mina funderingar kring människans existens och vår betydelse i helheten. Allting känns så stort och på allvar, om en människa dör påverkar det inte helheten. Vi har egentligen ingen betydelse, kanske inte ens i vår universum, i vår dimension. Bara som helhet kan vi kanske betyder något. Det kan man ju också applicera på samhället. Så socialism och fysik säger samma sak. Okej, den där slutsatsen måste jag kanske bearbeta. Haha.

Så det är som vanligt. Jag tänker för mycket. Idag hade jag starka humörsvägningar. Jag gick från att ha vrålångest och impulser om att slå mitt huvud genom fönsterrutan till att skratta hysteriskt och vara jättekär i pojkvännen och katten. Från att vara kåt till att att gråta. Jag är orolig inför nästa vecka. Jag tycker inte om förändringar och jag är alltid nervös när någonting nytt kommer att hända. C ringde mig för att säga att orienteringsgruppen inte äger rum nästa vecka. Han sa till och med att jag förmodligen inte behöver gå i denna grupp igen utan ska börja med den "riktiga" gruppen snart. Jag kommer att vara den "nya", någonting som jag verkligen hatar. Och så är gruppterapin alltid på morgonen. Vem kom på det? Släng en grupp av Borderline-patienter med sömnproblem och stark ångest i ett rum klockan 9 på morgonen och se vad som händer. I tre timmar dessutom. Ush. Så nästa vecka ska jag träffa P en sista gång. Jag kunde ha avbokat mötet med honom på måndag men jag vill säga hejdå. Han har ju hjälpt mig genom denna svarta tid i oktober. Och torsdag ska jag skriva under DBT-kontraktet.

Men nu är det helg. Jag har ingenting planerat. Jag vill bara sova och vara. Jag har haft starka självmordstankar idag och var nära till att ta en Oxascand. Jag tror att jag är rädd för livet. Mysko. Jag har i alla fall inte åstadkommit någonting idag. Det tog mig fem timmar att bara ta mig från soffan till duschen. Det bästa vore nog att gå och sova nu och glömma den här dagen. Och det ska jag också göra snart.