DBT-stuff och att bli filmad
Jag vaknade halv sex på morgonen och kunde inte somna om. De senaste dagarna har präglats av en massa ångest, självhat och panik. Det var rent av kaos i mitt huvud. Att inte ha sovit mycket förvärrar bara allt. Det finns så mycket jag måste göra men koncentrationen sviker mig som vanligt. Batzy vill antingen leka eller kela och ger mig inte en sekunds lugn. Det är kanske bra, hon distraherar mig rätt bra med sitt söta sätt att tiga om uppmärksamhet. Egentligen satt jag mig vid datorn för att arbeta lite med tentan. Det går ju bra. Inte.
Jag har hunnit med lite plugg de senaste dagarna, against all odds. Jag var klart med anteckningarna till tentan redan i helgen och på måndag började skriva. Jag hade verkligen valt fel uppgift och det var bra att jag ändrade mig. Nu har jag dock det vanliga problemet: jag skriver för mycket. Jag hatar att radera hela avsnitt. Men jag ska först se hur mycket det blir om jag har allt med. Jag vill verkligen bli klart med det här nu.
Jag hade första mötet med en terapeut på DBT-enheten idag. Det första bedömninssamtalet så att säga. De kallar det för orienteringsfasen men det är bara ett annat ord för bedömningsfasen. Killen jag träffade var i min ålder och är inte ens färdig med sin utbildning. Han är som en AT-läkare, alltså en som har praktiken att göra. Han verkade snäll och lät mig prata mycket. Jag var övertrött och därmed hyperaktiv. Vi pratade i alla fall i 90 minuter och det kändes okej. Jag ska träffa läkaren någon gång snart igen för att kolla om jag verkligen har Borderline. Jag fick några papper hem med mig som jag läst. Jag vet inte hur det känns. Orkar jag kämpa? Det hela handlar ju inte om att ångesten försvinner utan om att man kan stå ut med ångest. Men allt jag vill är att den försvinner! Kanske dags för mig att bli realistisk. Jag fick panik när han sa att sessionerna skulle bli filmade. Hur ska man känna sig trygg då? Jag vill inte bli filmad, som någon jävla försökskanin vars reaktioner man vill fånga till vetenskapligt syfte. Ush. Hur som helst, ska träffa honom nästa vecka igen. Han var i alla fall trevlig och verkade vara bra på att lyssna.
Jag har hittat en webcam i min netbook. Och jag har till och med lärt mig att göra filmer där. Kanske ett sätt att lära sig att avslappna framför kameran?!? Vem vet, kanske ni får någon videoblogg från mig någon gång. Om jag kommer på något vettigt att säga. Haha.
Jag är dödstrött. Ush. Men jag ska försöka skriva lite vidare på tentan. Jag har ändå druckit för mycket kaffe för att kunna sova. Jag ska lyssna på Veljanovs lugnande röst och förlora mig själv i 1800-talets litteraturvärld. Egentligen ingen dålig grej.
Jag har hunnit med lite plugg de senaste dagarna, against all odds. Jag var klart med anteckningarna till tentan redan i helgen och på måndag började skriva. Jag hade verkligen valt fel uppgift och det var bra att jag ändrade mig. Nu har jag dock det vanliga problemet: jag skriver för mycket. Jag hatar att radera hela avsnitt. Men jag ska först se hur mycket det blir om jag har allt med. Jag vill verkligen bli klart med det här nu.
Jag hade första mötet med en terapeut på DBT-enheten idag. Det första bedömninssamtalet så att säga. De kallar det för orienteringsfasen men det är bara ett annat ord för bedömningsfasen. Killen jag träffade var i min ålder och är inte ens färdig med sin utbildning. Han är som en AT-läkare, alltså en som har praktiken att göra. Han verkade snäll och lät mig prata mycket. Jag var övertrött och därmed hyperaktiv. Vi pratade i alla fall i 90 minuter och det kändes okej. Jag ska träffa läkaren någon gång snart igen för att kolla om jag verkligen har Borderline. Jag fick några papper hem med mig som jag läst. Jag vet inte hur det känns. Orkar jag kämpa? Det hela handlar ju inte om att ångesten försvinner utan om att man kan stå ut med ångest. Men allt jag vill är att den försvinner! Kanske dags för mig att bli realistisk. Jag fick panik när han sa att sessionerna skulle bli filmade. Hur ska man känna sig trygg då? Jag vill inte bli filmad, som någon jävla försökskanin vars reaktioner man vill fånga till vetenskapligt syfte. Ush. Hur som helst, ska träffa honom nästa vecka igen. Han var i alla fall trevlig och verkade vara bra på att lyssna.
Jag har hittat en webcam i min netbook. Och jag har till och med lärt mig att göra filmer där. Kanske ett sätt att lära sig att avslappna framför kameran?!? Vem vet, kanske ni får någon videoblogg från mig någon gång. Om jag kommer på något vettigt att säga. Haha.
Jag är dödstrött. Ush. Men jag ska försöka skriva lite vidare på tentan. Jag har ändå druckit för mycket kaffe för att kunna sova. Jag ska lyssna på Veljanovs lugnande röst och förlora mig själv i 1800-talets litteraturvärld. Egentligen ingen dålig grej.
Kommentarer
Trackback
