Miss Zombilicious - annorlunda

Jag måste avdramatisera mina tankar. Det är bara tankar och planer. Det är ingen handling. Det som är i mitt huvud är inte verkligheten. Så länge jag håller mig till tankar så blir det nog bra. Tankar är inte farliga så länge de inte kommer ut eller blir handling. Det är det mest vettiga att göra just nu. Tankar är inte handling, tankarna behöver inte bli verklighet. Jag kämpar så hårt mot impulser, mot att börja göra något. Men en impuls är inte farlig så länge den inte följs.

Det jag tänkte igår lät nog väldigt "Borderline". Att handla för att bli trodd och tagen på allvar. Det är ju helt dumt. P blir nog bara glad att jag inte har gjort något och har överlevt helgen utan att behöva åka till sjukhus. Jag vill bara inte att vara ignorerad. Det är inte som ett rop för uppmärksamhet, jag vill inte uppmärksamhet. När jag träffade P sist sa jag att jag endast har kommit för pojkvännens skull. Jag orkade inte med det jobbiga, att prata om det, att gör folk orolig. Jag är nog paradox.

Jag måste tänka förnuftigt. Jag måste hålla tankarna inne. Momentet de kommer ut, jag pratar om, momentet jag avslöjar mina planer så blir de verkliga. Sist skrämde det mig. Men igår tänkte jag att eftersom jag redan har talat ut om allt så är allt så verkligt att det ju måste hända också.

Jag tänker inte i friska banor. Måste hålla tankarna inne. Måste inte låta mig luras av konstiga argument. Måste inte göra något för att bli trodd. Jag måste få självinsikt. Nu.