Miss Zombilicious - annorlunda

Igår var det äntligen dags för Clan of Xymox-konserten. Det ösregnade när vi var på vägen dit och min frisyr förstördes. Men det spelade ingen större roll. Det var ju mörkt på konsertstället ändå.

Förbandet var Agent Grinder, ett band från Stockholm. De var förvåningsvärt bra. Jag har alltid haft lite problem med förband, det är bara irriterande att behöva vänta genom en halvtimmes medioker musik tills festen börjar. Hur som helst, Agent Grinder var bra! Clan of Xymox var väldigt bra också. De spelade en blandning av gamla och nya låtar och publiken verkade ha kul. Dessutom var det på något sätt intressant att keyboardisten var från The Crüxshadows eftersom hon som vanligtvis spelar keyboard är höggravid. Jag dansade lite, jag skrattade mycket och jag även sjöng (men mer i mitt huvud än i verkligheten haha). Jag hade en panikattack innan vi åkte dit men under spelningen höll sig ångesten bort. Jag hade för säkerhets skull en halv Oxascand med mig men jag funderade inte ens på att ta den. Jag klarade mig själv. Ibland tror jag att jag mår bättre när jag inte har kontakt med psykvården.

Det var dessutom jättetrevligt att träffa folk igen. Det är så skönt att människor kommer ihåg en, kramar om en, även om man inte ha setts under en lång tid. Jag har fått höra att det blir ett nytt försök till gothclub i Stockholm snart. Jag ser fram emot det. Alla pratade om Sisters of Mercy-konserten i november. Men näh. Jag är förmodligen den enda gotharen i hela världen som hatar Sisters of Mercy haha. Hur som helst. Det kommer bli ett flertal tillfällen för att gå ut under de närmaste veckorna.

 

Elin och Anders

Clan of Xymox (och Ullas hår)