Miss Zombilicious - annorlunda

Jag ska börja det här inlägget med något fint eftersom min blogg har blivit alldeles för negativt. Min kära Batzy har precis vaknat, hoppat upp på diskbänken och ramlat ner eftersom hon förmodligen fortfarande var i drömmarnas värld (drömmar katter?). Hon skämdes, gömde sig men när jag kom fram började hon miaua som om någon hade precis försökt döda henne. Så det blev en mysstund med katten. Hon är så fin!

Annars har min dag varit ... ehm .. dålig? Jag har inga ord för att beskriva min misär just nu. Det började med att jag vaknade jättetidigt (hade hoppat över Imovane så det beror nog på det) och började gråta. Jag behövde flera timmar för att finna mig i verkligheten. Jag försökte plugga men det fungerade inte alls. Jag hade inte ens riktigt ångest utan jag var helt fången i en dissocation (tror jag). Jag kunde bara inte tänka på det jag ville tänka på. Jag försökte det där med tentan i två timmar. Jag hann skriva anteckningar som är inte mycket att arbeta med. Sedan rispade jag mig. Jag tycker inte att det är en stor sak eftersom jag inte skär mig. Lite ledsen blev jag dock efteråt (jag hade egentligen ingen aning om vad jag gjorde när jag gjorde det), jag hade ju inte gjort det där på fem månader ungefär. Men som sagt, ingen större grej. Sedan tittade jag på en gammal film med Audrey Hepburn och Liz Taylor, blev småkär i den manliga huvudkaraktären som var en läkare på ett mentalsjukhus. Jag lagade mat, städade lite, diskade. Jag låg i sängen och var apatisk. Pojkvännen kom hem med en massa godis som jag tryckte i mig bara för att efteråt känner en äcklig skamkänsla. Jag tittade lite på Austin Powers. Ringde min mor för att fråga hur det är med min mormor. Hon ligger fortfarande på sjukhus och får stesolid med sprutan. Men det verkar inte riktigt på henne. Min mormor <3 Hon får inte återvända till ålderdomshemmet så det gäller nu att hitta ett vårdhem så snabbt som möjligt. Annars blir det mentalsjukhuset i Heiligenhafen. Men hon är endast dement sa läkaren, inte psykotisk. Jag tittade på The Fast and The Furious 5. Läste Kierkegaard. Skrev ett brev till Sabine. Började gråta och kände mig spyfärdig. Sedan ramlade katten ner från diskbänken. Vilket fantastiskt liv jag har.

Imorgon har jag ett möte med P. Idag har han ju diskuterat mitt fall och läkarebyte med idiotläkare. Jag hoppas på ingenting. Jag vet egentligen att idiotläkaren inte bryr sig. Det enda jag bryr mig om är att mötet är på morgonen. Vem orkar egentligen prata om sina problem på morgonen? Jag tycker på kvällen, med en massa cigg och ett glas vin, då skall man ha ett terapimöte. But that's just me. Dags för intagandet av droger och sedan sängen och Tolstoj.

Alles hat ein Ende nur die Wurst hat zwei! Word!