Pannkakor och ångest

Jättejobbig dag. Jag hade den konstiga impulsen att sticka något i mina ögon. Och så ville jag ge upp. Har jag inte redan gjort det? Jag låter ju ångesten styra mig. Jag vill inte göra DBT. De kan lära mig att stå ut med ångesten? Men är det inte det jag har gjort i 30 år tills jag bröt ihop? Nu är jag i ett annat läge, nu har jag inte styrkan. P menade att vi ska prata om mitt förflutna, min far, min syster, de sexuella övergeppen i skolan och av pojkvännerna, mobbningen och allt annat. Men vad tjänar det till? Jag har allt det där redan lämnat efter mig när jag flyttade till Sverige. Jag kommer nog endast må sämre av att prata genom allt.

Idag. Vrålångest hela dagen. Ett flertal panikattacker. Impulser att ta livet av mig, att rispa mig, att göra mig illa. Mycket ilska. Mycket sorg. Jag tog 25 mg Atarax ungefär tre timmar sedan. Jag känner absolut ingenting av det. Det enda som kommer händer är att jag blir bakis imorgon. Jag försöker ju använda det jag har hemma men ingenting fungerar. Atarax är fan ett antihistamin och inget lugnande. Jag hetsåt pannkakor. Nu har jag den starka impulsen att sticka fingret i halsen och få allt ur mig igen. Jag orkar fan inte mer!!

Jag tror inte att jag är självdestruktivt. Jag har endast självdestruktiva tankar. Jag tycker att det är en stor skillnad. Jag har tittar på ett vetenskapsprogram idag, om jaget och medvetandet. Om man tar ett beslut, är medveten om vilket beslut man tar, så har hjärnan redan 6 sekunder tidigare bestämt dig för vilket beslut som ska tas. Surprise. Det finns ingen fri vilja eftersom det finns ingen själ, inget jag. Vi är endast biologiska maskiner med hjärnan som motorn. Inget nytt för mig. Jag blir så arg när folk fortfarande tror på själen. Det är så löjligt att man kan tro på ett koncept som är flera tusen år gammal och som har vetenskapligt vederlags ett flertal gånger. Själen är endast muren som människan har uppfunnit för att inte behöva acceptera faktumet att vi endast kommer ruttna bort. Vårt medvetande/själ släcks när hjärnan dör. Inte så svårt att förstå. Frustrerande när folk inte kan rationellt övertygas utan låter sig styras av "andlighet". Men men. Alla får ju tro på sitt. Även om jag inte håller med så accepterar jag att andra vill stanna i det förflutnas lögner.

Jag har tagit två rosa piller. Theralen. Ungefär 20 minuter sedan. Jag hoppas att de hjälper då. Jag står nämligen inte ut längre. Jag tror att jag var nära till att få en psykos idag. Jag var helt borta och fick paranoida tankar. Eller kanske var det bara depersonalisation? Whatever. Jag har den svaga känslan att jag kommer att ta en överdos lugnande ikväll. Så om jag inte skriver bloggen under några dagar så är jag nog inlagd. Eller fången i lugnets världar. Vi får hoppas på det sista. Nej. Det blir nog bara en hemsk bakiskänsla imorgon av alla antihistamin-tabletter som jag inte tål och som inte hjälper. Lycka. INTE.

Kanske tar LSD? Nina Hagen har träffat Gud på en LSD-trip, varför inte jag? Nej, vänta har ett vagt minne av att dansa i underkläder mitt på gatan i Hamburg på LSD. Jag var 15 eller 16. Fick sova hos polisen. Mmmm. Haha. Jag är virrig just nu. Men det beror inte på de lugnande. Tyvärr. Det är ångesten som har förlamad min hjärna. Nu vet jag!! Två Immovane! Eller näääh. Nu ska jag gå och spy upp pannkakorna. Vilken fantastisk lördagskväll.

Kommentarer
Postat av: adam

Hej Nina, bara en liten kommentar:

jag tror på själen i det avseendet att vi talar om ett jag - dvs. något relativt unikt som personifierar våra liv, och detta jag - "själ" - behöver uppmuntras. För vad vore människan utan "jag"? Spöket i maskinen? Ja. Men "själen" är även, likt all moral, konstruerad, ofta efter samhällets normer. Sådant som står utanför vetenskapliga bevis, och som aldrig kan verifieras som sanning.



Så den stora frågan är alltjämt om etiken: kan etiken lära oss något? bör vi ha en etisk linje?

Om vi bortser från etiken faller vi ofta för värdenihilismens lockelser, som inte behöver vara fel - men som alltid blir destruktiva in till slutet.

Jag har valt att erkänna "själen" för att kunna leva. Det är något som är nödvändigt, ungefär som att äta ibland, fast i form av att kunna se något värde i sig själv och det man gör i livet.

Som du säger, även hjärnan (det som skapar illusionen av ett jag) ruttnar bort - Varför INTE försöka göra något av den lilla tid man har över jord? Maskarna kommer ändå senare. Man kan inte alltid använda vetenskaplig metodik och verifikationsprincip, särskilt inte när man talar om människovärdet. Även om det är lika falskt, konstruerat, är det alltjämt det enda värde i livet vi har.



Varma Kramar från adam!

2011-09-25 @ 11:19:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0