Miss Zombilicious - annorlunda

Jag har kämpat på och igår blev jag utskriven från slutenvården. Det känns bra. Jag har den här gången inte velat bli apatiskt. Istället har jag lämnat avdelningen några timmar varje dag. Jag fikade med Anders och hans syster. Jag gick på promenader och såg fåglar som knullade skiten ur varandra. Jag försökte skaffa positiva erfarenheter. Och igår hade jag då ett kort läkarsamtal och whoops var jag hemma igen.

Personalen har verkligen hjälpt mig en hel del och jag mår så mycket bättre än vad jag mådde en vecka sedan. Just nu har jag fått några insikter som jag hoppas kommer att hålla i sig. Sannolikheten att det blir sämre är lika stor som sannolikheten att det blir bättre. Ingen kan förutspå hur det kommer att bli. Dessutom är ett okej liv tillfredsställande nog. Att må bra hela tiden går ju helt emot min existentialistiska livssyn ändå. Vi ska se. Just nu är jag livrädd för att åka tunnelbana nästa vecka, för att få samma impulser.

Igår var jag så himla trött. Och även idag känner jag mig helt utslagen. Jag har inte sovit mycket alls på avdelningen så det är mitt främsta mål de närmaste dagarna: att sova och att ta det lugnt. Jag hade ett möte med K idag och han var helt förvånat över min plötsliga attitydförändring. Det är verkligen Rs förtjänst, en av mentalskötarna på avdelningen. Dessutom fick jag veta att även DBT-teamet redan länge har misstänkt att jag har GAD. Det känns bra, det är inte min "personlighetsstörning" som skapar min hemska ångest. Jag ska träffa min läkare i början av maj och ska försöka att få mediciner. Jag har fått några Sobril hem också från avdelningen. Det känns tryggt. Jag ska jobba hård på att förbereda läkarmötet med hjälp av mina DBT-papper, att följa instruktionerna. K var impad på att jag hade själv tänkt på det. I am so smart!! Ha!

Pojkvännen ska nästa vecka börja med anhöriggruppen. Han skrattar redan nu åt papprerna han har fått. Massor med mindfulness och flum. Jag älskar honom för det! Vi är sanna humanister. Yeah. Nu är det dags för pizza. Inte mer kaffe för min del. Jag hade skippat kaffet på avdelningen eftersom den var så himla stark. Men idag har jag druckit tre kopp. Min oroliga magen tycker inte om det och jag fick smäller i mig några magtabletter. Jag hatar hur min kropp har förstörts av ångest!