Acceptans och trötthet

 
Söta Katter!!! Det går upp och ner just nu. Några dagar är helt hemska, andra dagar får jag faktiskt saker gjort. Just nu vill jag bara sova. Jag har varit på färdighetsträningen idag och den är alltid tidig på morgonen. Jag är inte van vid att gå upp innan klockan sju. Ush, jag är helt förstörd och därmed extremt sårbar. Färdighetsträningen gick okej fastän vi tittade på en video med gurun Marsha Linham. Hon är verkligen som en jävla sektledare. Det där med acceptans tror jag inte på. Smärta är smärta och att lida gör man alltid av smärta, om man accepterar den eller inte. Dessutom finns det inte alltid en orsak som är påtåglig. Bara därför att det finns en kausal kedja betyder det ju inte att man alltid kan hitta orsakerna. Det finns inte en mening med allting. Det mesta som händer är bara slump, att vi existerar är bara slump. Så nej. Det enda jag kan köpa är att man ska vara medveten om verkligheten, se verkligheten som den är. I alla fall i nuet så man vet vad grundarna till ens framtida agerande är. Men varför ältar i det förflutna? Om jag skulle "acceptera" min psykiska sjukdom kan jag bara göra det om jag hittar orsakerna och de vill jag inte tänka på, jag vill inte tänka på alla hemska saker, alla händer som har gjort mig illa, alla ord som har slagit ner mig. Inte värt det. Smärta är smärta, man lider alltid av det om det finns påtåglig. Endast gamla saker kan man växa ifrån, inte nuet. Hur kan jag komma över nuet om jag är i nuet? Flum.
 
Min terapeut slutar efter den här veckan. Och den nya terapeuten är på semester. Yay, öppenvården, bra med att få ett bryt i en terapi bara så där. K har gjort någonting jättegullig: han har inspelat några mindfulness-övningar på min mobil. Han fick mobilen medan jag var på färdighetsträningen (jag undrar om han har snokat runt och tittat på bilder och så haha) och fixade det. Han har nämligen en jättelugnande röst så det blir bra om jag gör övningarna till hans röst. Han pratade också in en dikt av Karin Boye: I rörelse. Han är verkligen gullig!
 
Annars så har jag pluggat som en galning. Jag har klarat den ena sommarkursen, med bästa betyget! Yay! Jag fattar inte hur jag har gjort det. Jag har ju varit inlagd under tiden jag pluggade för den. Jag är fantasktisk, det är bara att inse det. De senaste dagarna har jag jobbat med en hemtenta för Kvinnohistoria-kursen. Det var en pain in the ass med att fixa alla fotnoter. Jag har skickat in den idag, jag orkade inte läsa den för miljonste gången. Jag är dock inte säkert på att jag kommer bli godkänd. Allting jag har läst för kursen är lite dimmig i mitt minne på grund av Zyprexan och dubbla dosen Lamictal. Jag har skickat en mejl till universitetet två dagar sedan så de kan hjälpa mig med registreringen. Jag har inte fått något svar än. Men jag utgår ifrån att allt blir fixat snart så jag kan börja plugga på riktigt i början av september igen. Rädslan för tunnelbanan och seminarierna kvarstår. Det blir mycket "exponering" de kommande två veckorna, åka till universitetet. Imorgon ska jag dock sova hela dagen. Och på torsdag ska jag träffa K för sista gången. På fredag ska jag träffa Dr.X igen (måste fan prata med honom om utslagen, behöver veta att det inte är något farligt). Men nästa vecka måndag börjas det. Fan!
 
Mediciner. Jag tar fortfarande Lamictal fastän jag har lite utslag kvar och hela kroppen kliar ibland. Kanske jag har bara torr hud? Vem vet. Dr.X på avdelningen sa i alla fall att jag skulle fortsätta med Lamictal. Och så fick jag några Zyprexa med mig. Men jag blir som en dreglande grönsak av dem, och jättehungrig och godissugen. Jag kommer nog inte ta dem. Jag vill inte bli ännu fetare.
 
Igår var finaste Tanya på besök. Jag hämtade henne från tunnelbanan. Det var trevligt. Jag fick nyss ett samtal från henne. Hon sitter ensam i skogen och dricker körsbärscola. Hon är fantastisk! Jag är så glad att jag har fått henne som vän. Just nu väntar jag på Jimmy, han kommer nog snart, stackarn fick stanna längre på jobbet idag. Om två veckor flyttar han in hos oss. Ännu en förändring i mitt liv. Oj Oj Oj.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0