Miss Zombilicious - annorlunda

Det var länge sedan som jag skrev ett inlägg. Jag har varit upptagen med, jo, egentligen inte mycket. Jag blev utskriven förra vecka måndag och sedan dess har jag försökt att anpassa mig till livet hemma igen. Jag har mått rätt okej och har försökt att ändra mina vanor, gå ut lite och vara social. Men nu går det nedåt igen. Min ångest är skyhög och jag vill bara ge upp. Men det får jag inte, den här gången ska det bli bättre. Jag måste kämpa mer och jag ska göra det!

 

Tyvärr så är det strul med medicinen igen. Dosen av Lamictal höjdes 2 och en halv veckor sedan och sedan dess har jag haft lite utslag på armarna. Denna utslag har de senaste dagarna blivit sämre och jag har blivit nojig. Man ska ju vara försiktig när det gäller just Lamictal och utslag. Sedan har jag också haft en hel del yrsel och kände mig allmänt sjuk. Jag blev rädd och bestämde mig för att halvera dosen. Det är kanske inte det smartaste att göra utan att prata med en läkare men jag bor i Sverige att få kontakt med en psykläkare är omöjligt. Jag har återbesök hos min läkare på sjukhus om en vecka. Om utslagen blir värre kommer jag nog helt sluta med medicinen. Yay, jag har ju alltid sådan tur när det gäller mediciner. Den här gången är jag extra-ledsen eftersom medicinen faktiskt har hjälpt. Alla mina mörka tankar hade försvunnit och ibland hade jag till och med ingen ångest alls. Idag kom allting tillbaka men jag var förberedd och aktiverade mig, tog inte en sekund vila utan gjorde något hela tiden. Jag har alltså aktiverad mig. Jag borde få DBT-poäng för det! Jag är hur som helst rädd, hur det kommer att gå med medicinen. Och jag har ingen direkt lust att pröva något nytt igen. Men å andra sidan har jag ingen direkt lust att må skit på riktigt igen.

Jag har pluggat, pluggat, pluggat de senaste dagarna. Jag borde ha gjort mer. Jag är säkert på att jag kommer att klara den ena sommarkursen, om tysk litteratur. Jag har fått endast bra kommenterarer på mina uppgifter och det finns endast en roman till att analysera. Men den andra kursen, kvinnohistorien, den blir svårt att klara. Jag har läst allting men mitt minne har blivit sämre med Lamictal så jag kommer inte ihåg mycket. Jag har gjort en massa anteckningar men jag vet inte om det kommer att räcka. Det blir en hemtenta. Jag är jättenervös inför den. Nästa vecka måste jag också fixa det hela med kurserna inför hösten. Så mycket att göra!

 

Jag måste öva på att åka till universitetet men än så länge har jag endast åkt dit en enda gång. Jag var lugn då på grund av Lamictal. Igår ville jag åka men det gick inte. Jag stod framför dörren men kunde inte gå ut. Jag bara stod där, var yr och helt förstenad. Bra gjort av mig, verkligen. Argh! Nu satsar jag på måndag. Jag måste ju åka några gånger om veckan för att det ska ge någon effekt. Exponering.

 

Näää. Nu ska jag sminka mig lite och sedan ska vi åka och hämta min mor från T-Centralen. Hon kommer att stanna i en vecka. Det kommer jag nog att överleva. Jag blir i alla fall distraherat lite.