Miss Zombilicious - annorlunda

 

Så efter vi hade fått våra autografer och våra bilder med Marilyn Manson hade tagits så fick vi sitta ner i backstage-området och vänta tills konserten. Jag var rätt glad för det eftersom snön vräkte ner ute och jag hade inte direkt lust att sitta på McDonalds i flera timmar. Så vi satt och väntade, och väntade, och väntade. Jag var röksugen och flummig. Oxascanden hade börjat kicka in.

 

Runt halv sju fick vi gå till garderoben och lämna våra saker. Jag bestämde mig dock att behålla alla mina grejer. Jag var rädd att någon skulle sno mina autografer. Sedan fick vi följa en snubbe som visade oss vägen till arenan. Vi gick ner en trappa och så var vi på Hovet. Det var en jättekuslig känsla eftersom vi var de enda där. Hela stället var tom! Anders och jag var det andra paret (vi fick gå som par ..) som kom in i arenan och vi fick en plats precis framför mitten av scenen, i första raden. Och så gällde det att vänta igen. Efter tjugo minuter kom de första "normala" fans, de utan VIP-biljett in i arenan. Men vi rörde oss inte. Jag snackade en del med en Rob Zombie fan som satt (och senare stod) bredvid mig. Han hade precis träffat sin idol och var rätt så glad.

 

 

Konserten började lite över åtta. Musiken som spelades innan konserten var så tråkig! De kunde verkligen ha valt något bättre. Hur som helst, när Mansons intro började så började också folk trycka. Alla vill ju vara så nära scenen som möjligt. Och jag är kort så det jävla räcket tryckte mot mitt bröstben hela tiden! Fan vad jag hade ont och det gör fortfarande ont idag. Konserten. jag ska nu inte rada upp alla låtar eller recensera allting. De spelade några låtar från nya albumet och sedan många av sina största hits. Manson bytte outfit många gånger och så fanns det många olika props. Hans röst var bra, i alla fall i jämförelse till de sista två spelningar jag har sett av bandet. Han var arrogant och arg. Som han alltid är. Twiggy såg hur bra som helst ut men han var väldigt tillbakadragen och det var inte mycket interagerande mellan honom och Manson vilket var konstigt. De två nya medlemmarna, Fred och Jason, gjorde ett bra jobb.

 

 

Konsertens besvikelse var Mobscene. Manson hade glömt texten (too much Absinthe?) och så lyckades han inte följa takten. Min absoluta höjdpunkt var Coma White! Jag har alltid älskat den där låten och hela scenografin var perfekt. Det snöade artificiell snö, ljuset på Manson och han hade en hatt på sig. Det var vackert!

 

 

Bandet avslutade spelningen med The Beautiful People and massor med konfetti. Jag tvingade mig ur moshpiten och gick och rökte. Äntligen! Gud, jag behövde en cigg! Sedan satt vi oss på någon ledig plats på läktaren och tittade på Rob Zombie konserten. Vilken fantastisk show! Jag kände bara till tre av låtarna (Living Dead Girl, Creepers Keeper och Dragula) men jag festade ändå. Det var massor med figurer på scenen, videos och Rob Zombie gav allt. Han pratade mycket med publiken och sprang till och med upp till läktarna. John 5 var fantastisk, han passar så mycket bättre i Rob Zombie än i Marilyn Manson. Man såg vilken spelglädje han hade. Ginger Fish var också bra. Jag njöt verkligen av den showen!

 

Här kan ni se Manson spela "Coma White". När ni ser tjejen som dras ur publiken (hon hade svimmat) så lägg märke till tuppkammen, det är jag!! Jag i första raden på en Marilyn Manson-spelning!!)

 

 

 

Någon har filmat hela Marilyn Manson-konserten! Här kan ni se hela showen i jättebra kvalité:

 

P.S. Alla bilder som är postade här har jag tagit