Miss Zombilicious - annorlunda

Jag lyssnar på Beethoven och försöker ta det lugnt. Jag har tidigare i 15 minuter tittat på min katt. Hon satt på fönsterbrädan och tittade på snöflingorna som flög förbi. Hon kvittrade som en liten fågel och var upprymd. Hon vet ju inte att snö är kall och äcklig. Fin katt. Visst vore det skönt att vara innekatt och inte veta någonting om världen utanför?

Jag har halsont. Jag blir skjuk och det är mitt eget fel. Jag hade några dumma planer och sprang runt i kylan halvnaken i en timme någon natt sedan. Jag hoppas i alla fall att det bara blir en förkylning och inte influensa igen. Igår kväll blev jag förresten plötsligt jätteglad och lycklig. Kanske jag har humörsvägningar? Jag är ju rätt övertygad om att det fortfarande var efterverkningar av den lugnande tabletten jag hade tagit. Hellre det än att erkänna att man har humörsvägningar. Haha.

Konstigt nog var jag inte alls ångestfylld när jag var hos K idag. Det var faktiskt ett rätt lugnt möte även om jag var väldigt envis. Vi pratade mycket om KBT-grejer och hur jag ska tackla min "sociala fobi" (jag tror fortfarande att jag har fobisk personlighetsstörning, jag uppfyllde också alla kriterier men det skrevs aldrig i min journal, idiotläklarens fel!!). Jag måste ju kunna gå ut, alltså jag måste kunna ta mig någonstans utan att bli helt förstört av panikattacker. Jag kommer aldrig vara någon som speciellt mycket tycker om att vistas utomhus. Hur som helst. Jag fick som hemuppgift att göra 30 minuter av avslappningsövningar och mindfulness-andningsövningar varje dag. Det känns nu lite som om han aldrig har lyssnat på mig. Jag tycker inte om att göra kroppsövningar och att spänna olika delar av kroppen och sedan slappnar av känns inte så där bra att göra när man sitter på tunnelbanan. Och jag har alltid fått panikattacker av andningsövningar så länge. Kan det inte finnas en enkel sanning som man kan lära mig, någonting som jag kan säga åt mig själv när jag har social fobi? Jag tycker inte om detta fokus på kroppen. Jag vill inte känna mig kropp, jag tycker att min kropp är äcklig. Vill inte!!

Yeah, det var min dagliga gnäll om terapin och min mentala ohälsa. Nu vill jag laga mat och sedan kanske läsa lite. Jag är trött. Ah, jag har kallat min terapeut för Södermalm-hipster idag. Var det kanske fel?!? Han bor ju på Söder. Jag kan inte släppa det och hoppas nu inte att han hatar mig eller vill inte vara min terapeut längre. Visst tänker jag för mycket i negativa banor? Mjoa.