Vardaglig trams

Idag skulle jag egentligen har träffat K för individualterapin. Men han är sjuk. Så jag tar det jättelugnt idag också. Jag sov jättelänge (det behövdes, första gången på länge). Jag behöver lugn. Nu ska jag lyssna på musik och skriva brev. Eller kanske leka lite med den där kvittrande pälsbollen som bara inte slutar stirra på mig. Den där lurande ångesten ignorerar så länge det går.
Saken jag just nu ältar i: Att jag än en gång fick höra att det inte går att förstå varför jag går i terapi eftersom jag verkar ju vara en så intelligent, glad, förnuftig människa. Tror folk att jag låtsas?
Kommentarer
Postat av: Eriiza
Min behandlare varit på semester
de sista veckorna...
Och det med DBT-behandlingen har varit svårt, då de varit så insnöade på relationer, inget ännu på
personliga problem och hantering...
Sedan har jag svårt att prata i telefon, så att ringa
någon när jag mår dåligt är i stort sett omöjligt..
Trackback