Blubb blubb blubb
Jag har inte mycket att säga just nu. Jag känner mig stum på något sätt. Som om jag hade tappat rösten. Det borde komma ut något men allt är bara svammel och konstiga blåsljud. Så där som döende i skräckfilmer gör när det flöder blod ur deras munnar. Skön jämförelse.
Jag har haft en eller två bra dagar. Men nu sjunker humöret igen. Jag misstänker att jag har pms, det är den tiden på månaden snart och därför är jag grälsjuk, ledsen och ångestfylld. Det måste vara det, jag orkar nämligen inte med ännu ett varv ner till bottnet.
Jag har fått mycket beröm när jag träffade min terapeut sist. Som att jag börjar vara mer villig till att acceptera terapins metoder. Mjoa, det är nog mer det att han skrämde skiten ur mig när vi träffades en vecka sedan och jag blev livrädd att jag skulle bli utslängt från terapin. Så jag bestämde mig för att hålla käften om det sägs något jag inte håller med om. Det är nog bäst så. Problemet är detsamma som alltid: jag har nu fått en hel massa kunskap som jag helt intellektuellt förstår och som jag också kan förmedla till andra. Jag ser de kausala förhållandena i mitt beteende. Men jag kan inte använda mig av denna kunskap. Jag har aldrig varit kopplad till mitt inre, till mina känslor. Jag vet inte hur man gör bara. Jag har alltid helst hållit käften när det gäller mina egna subjektiva känslor, jag har aldrig uttryckt dem. Och nu ska jag ändra på dem, på någonting jag inte ens känner mig kopplad till? Det lär bli svårt. Men jag gör i alla fall mina "läxor". Jag har verkligen lust att bara hoppa av. Alla ska låta mig vara. Att fly och undvika. Det är verkligen det rationella beteendet jag strävar efter. Inte.
Jag måste söka efter en aktivitet som en utställning, en öppen föreläsning eller något liknande jag kan gå till inom den närmaste tiden. Typ exponering (fastän vi inte har gått genom de andra delarna av KBT:n och vi har aldrig pratat om varför jag egentligen har dessa sociala rädslor. Lite oproffsig), eller förberedelse till exponering. Jag är ju helt pank (har ingen inkomst alls ..) så jag kan inte betala för någon entré. Så jag kollade på gratis stockholm men hittade ingenting, verkligen ingenting, som verkade intressant. Har inte någon ett förslag? Eller så gör jag min egna utställning, måla lite Pollock-liknande sträck och då har jag min aktivitet. Haha. Cynism. Jag tycker ändå att det är dumt att min sociala aktivitet ska vara att gå ensam på ett kulturellt evenemang. Vem går på sådant själv? Jag kan inte ens gå och handla utan en hel massa ångest och skam. Det har jag aldrig kunnat göra. Men å andra sidan ville K nog att jag hittar något som är kul att göra utanför lägenhet, som motivation. Well, det finns inget som jag tycker är kul utanför lägenheten. Kanske att festa och att gå på konsert. But that's that. Ah, ibland älskar jag att vara pessimistisk. Jag vet ju ändå att jag kommer att göra vad han vill jag skall göra eftersom jag har nu den överhängande rädslan att jag annars kommer att slängas ut.
Okej. Nu blev det en hel del psyk-svammel igen. Något roligt kanske? Jag läser Ozzy Osbournes självbiografi just nu, någonting lättare efter all rysk realism på sistone. Språket är fruktansvärt dåligt, översättningen är ännu sämre. Jag borde ha läst boken på engelska istället, då hade det i alla fall varit humoristiskt på något sätt. Men jag ska läsa klart boken, bara för att jag vill läsa om han skriver något om Marilyn Manson någonstans. Bra syfte.
Jag har haft en eller två bra dagar. Men nu sjunker humöret igen. Jag misstänker att jag har pms, det är den tiden på månaden snart och därför är jag grälsjuk, ledsen och ångestfylld. Det måste vara det, jag orkar nämligen inte med ännu ett varv ner till bottnet.
Jag har fått mycket beröm när jag träffade min terapeut sist. Som att jag börjar vara mer villig till att acceptera terapins metoder. Mjoa, det är nog mer det att han skrämde skiten ur mig när vi träffades en vecka sedan och jag blev livrädd att jag skulle bli utslängt från terapin. Så jag bestämde mig för att hålla käften om det sägs något jag inte håller med om. Det är nog bäst så. Problemet är detsamma som alltid: jag har nu fått en hel massa kunskap som jag helt intellektuellt förstår och som jag också kan förmedla till andra. Jag ser de kausala förhållandena i mitt beteende. Men jag kan inte använda mig av denna kunskap. Jag har aldrig varit kopplad till mitt inre, till mina känslor. Jag vet inte hur man gör bara. Jag har alltid helst hållit käften när det gäller mina egna subjektiva känslor, jag har aldrig uttryckt dem. Och nu ska jag ändra på dem, på någonting jag inte ens känner mig kopplad till? Det lär bli svårt. Men jag gör i alla fall mina "läxor". Jag har verkligen lust att bara hoppa av. Alla ska låta mig vara. Att fly och undvika. Det är verkligen det rationella beteendet jag strävar efter. Inte.
Jag måste söka efter en aktivitet som en utställning, en öppen föreläsning eller något liknande jag kan gå till inom den närmaste tiden. Typ exponering (fastän vi inte har gått genom de andra delarna av KBT:n och vi har aldrig pratat om varför jag egentligen har dessa sociala rädslor. Lite oproffsig), eller förberedelse till exponering. Jag är ju helt pank (har ingen inkomst alls ..) så jag kan inte betala för någon entré. Så jag kollade på gratis stockholm men hittade ingenting, verkligen ingenting, som verkade intressant. Har inte någon ett förslag? Eller så gör jag min egna utställning, måla lite Pollock-liknande sträck och då har jag min aktivitet. Haha. Cynism. Jag tycker ändå att det är dumt att min sociala aktivitet ska vara att gå ensam på ett kulturellt evenemang. Vem går på sådant själv? Jag kan inte ens gå och handla utan en hel massa ångest och skam. Det har jag aldrig kunnat göra. Men å andra sidan ville K nog att jag hittar något som är kul att göra utanför lägenhet, som motivation. Well, det finns inget som jag tycker är kul utanför lägenheten. Kanske att festa och att gå på konsert. But that's that. Ah, ibland älskar jag att vara pessimistisk. Jag vet ju ändå att jag kommer att göra vad han vill jag skall göra eftersom jag har nu den överhängande rädslan att jag annars kommer att slängas ut.
Okej. Nu blev det en hel del psyk-svammel igen. Något roligt kanske? Jag läser Ozzy Osbournes självbiografi just nu, någonting lättare efter all rysk realism på sistone. Språket är fruktansvärt dåligt, översättningen är ännu sämre. Jag borde ha läst boken på engelska istället, då hade det i alla fall varit humoristiskt på något sätt. Men jag ska läsa klart boken, bara för att jag vill läsa om han skriver något om Marilyn Manson någonstans. Bra syfte.
Kommentarer
Trackback
