Miss Zombilicious - annorlunda

Och idag, idag hade jag möte med min terapeut. Och han föreslår att jag skall börja jobba. Jag fattade ingenting. Jag har precis börjat med terapin ju. Jag klarar inte av att jobba, jag har aldrig klarat av det på grund av den sociala ångesten. Jag kan inte prestera när jag har någon som granskar mig hela tiden. Jag är alltid rädd för att att göra något fel. K började prata om AF och allt sådant. Jag sa bara "NEJ NEJ NEJ!". Jag förstår bara inte, det är ju ett alldeles för stort steg i början av en terapi. Vad det hela gjorde är att jag känner mig som ett ännu starkare misslyckande. Jag bidrar med ingenting till samhället. Jag klarar inte av att jobba. Jag har inga pengar. Jag blev påmint om mina svaga sidor, om mina problem. Jag kan inte fungera normalt. Hur kan jag jobba om jag inte ens kan plugga, det enda jag vet jag är bra på och tycker om. Jag förstår inte vad K ville åstadkomma med det hela. Jag blev gråtfärdig och jag hatar att gråta inför andra. Jag skämdes. Som fan. Jag hatar honom för vad han har gjort med mig just nu. Även om det inte var medvetet gjort. Jag har ännu en gång fått veta att jag är värdelös. Att sitta i två minuter och stirra i golvet för att inte gråta= skam. Fan. Jag vet inte vad han ville åstadkomma med det hela.