Miss Zombilicious - annorlunda

 

Jag är trött på all snack om mediciner på avdelningen. Ja, jag tar Lamictial och Zyprexa, ingen av de för deras egentliga behandlingsområde. Jag har varken epilepsi eller psykos. Men de ska verka stämninsstabiliserande. Ja, jag får benzo mot ångest. Ja, jag får Propavan och Imovane till natten. Är det viktigt för andra att veta, eller? Jag blir bara alltmer förvirrad av alla medicinbegrepp. Bah!

 

Jag har haft ett fint samtal med Dr.X idag. Jag kommer nog stanna här en till två veckor till. För, ja, medicinen ska höjas och så vidare. Jag är medicinkänslig så de vill ha mig under observation. Dessutom är jag fortfarande självmordsbenägen. Vi pratade om hur det luktar vid den öppna Östersjön. Lukten av salt, och frihet. Ibland saknar jag Kiel och önskade att jag aldrig hade flyttat. Men det varar bara sekunder, sedan kommer jag ihåg vilket skitliv jag hade där.

 

Jag har varit hemma en sväng idag. Det gick bra den första halvtimmen. Sedan kom mega-ångesten, fastän jag hade tagit en lugnande i förväg. Jag vet inte, jag har så svårt att uppskatta om medicineringen faktiskt hjälper. Hur som helst, jag var glad att kunna vara hemma en stund. Jag åt glass och drack kaffe. Och tittade på QI med pojkvännen.

 

Jag känner mig helt värdelöst. Men jag ska inte göra något dumt. Det är bara en känsla och en destruktiv impuls. Det går över. Det gör det alltid. Jag ska nog försöka plugga en stund, läsa lite om Hermann Hesse och 1920-tals Tyskland. Jag blir mer och mer rädd för att jag inte kommer att klara av sommarkurserna. Men tänk om jag klarade av dem! Det vore något. Jepp.