Jag är en efterbliven tonåring

Det går inte särskilt bra för mig. Jag degenerar till en tonåring, till någonting jag länge hade lagt bakom mig. Igår kväll självskadade jag. Om det nu var "jag" eller någon förstärkning av mina symptom på grund av de nya medicinerna vet jag inte. Jag skäms i alla fall som det lilla barnet som har snott godiset ur skåpet. Så nu får går långärmad ett tag. Nu som det är sommar. Bra genomtänkt av mig ...
 
Jag har haft läkarsamtal idag och det gick okej. Den nya läkaren verkar i alla fall trevlig och noggrann. Det ser ut som om jag måste stanna ett tag. Inget som gör mig lycklig. Men jag vet att jag är i riskzonen. Och så behövs det ett tag tills medicinerna börjar verka. De vill höja Lamictal om två veckor. Om jag måste stanna så länge vet jag inte. Jag hoppas inte det. Jag förlorar ju hela sommaren liksom.
 
Pojkvännen var på besök idag. Vi var ute och åt en glass i solen. Det var trevligt. Jag får fortfarande endast lämna avdelningen med personal eller anhörig. Jobbigt läge. Imorgon ska jag i alla fall till färdighetsträningen. Jag ska ta en lugnande innan så det blir nog bra. Pojkvännen kör mig dit.
 
Just nu väntar jag på mitt psykbryt. De senaste tio dagarna har jag alltid haft psykbryt under kvällarna. Let the fun begin I guess :/

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0