Henry James - The Portrait of a lady
Henry James‘ ”Portrait of a lady” är en av de mest framgångsrika romanerna från den viktorianska eran och har även idag en stor signifikans för vår förståelse av just denna tid. Frågan som ställer sig är om man nu ska tolka och förstå boken på ett relativistiskt sätt eller om man ska kritisera den utifrån vår tids perspektiv. Dessa två sätt att läsa boken leder nämligen till olika resultat.
Romanen handlar om den amerikanska tjejen Isabel Archer som har ärvt en stor summa pengar och bestämmer sig för att följa en släkting till Europa för att utforska den gamla världen. Hon reser till England där hon spenderar en lång tid på sin mosters gods och blir goda vänner med sin kusin Ralph. Hon lär känna adeln (främst Lord Warburton) och engelsmännens sed och vanor. Hon reser till Italien där hon träffar på en mystisk och intressant man vid namnet Osmond som hon så småningom förälskar sig i. Ingen större sak egentligen. Men äktenskapet mellan dessa två är ett resultat av en intrig av Madame Merle, en stark kvinna som håller många trådar i handen. Osmond visar sig vara en egoistisk och lömsk man som kontrollerar den frihetssökande Isabel. När hon har möjligheten att fly från sitt äktenskap bestämmer hon sig för att stanna istället för att följa sina instinkter. Om hon nu stannar för den sociala lagens skull eller för kärleken till Osmonds dotter är en öppen fråga.
Romanen speglar den viktorianska tiden med alla dess sed, vanor, sociala lagar och föreställningar. Det beskrivs skillnaderna mellan den nya världens framåtskridande idéer och den gamla världens konservativa grund. Det är som en clash mellan två kulturer ibland. Dessutom beskrivs hur de rikare engelsmännen lever sina liv medan det vanliga folkets villkor helt bortglöms. Adeln har fortfarande sin ställning kvar men kapitalisterna är på frammarsch och har mer inflytande än den gamla eliten. Den nya världens idéer har alltså redan tagit några steg i det engelska samhället. Det typiska temat i romanerna från den viktorianska tiden är just att resa och att utforska främmande länder (se till exempel Bram Stokers ”Dracula”). Så James följer denna tradition. Men han använder sig inte av ett kolonialistiskt perspektiv, han vill inte framhålla att en av världarna är bättre. Vad han gör är att nästan nitiskt beskriva utan att döma för mycket. Han visar de positiva och de negativa sidorna av både världarna. Så under den viktorianska tiden var denna roman nog väldigt speciellt för läsarna. Så här kan man tolka romanen ur ett relativistiskt, historiskt perspektiv.
Men det finns också ett annat sätt att läsa romanen, nämligen ur ett feministiskt perspektiv. Det är fruktansvärt hur kvinnan beskrivs i denna roman. Isabel får inte bara ett frieri utan tre vilket kan anses som en anspelning på att hon är lösaktig (igen: typiskt drag i viktoriansk litteratur). Hon har pengar men det betyder inte att hon har makt eller frihet. Hon är endast en del i en intrig, hon har ingen egen röst. Hon berövas sin frihet utan att ens ha kunnat smaka på den. Hon har inga valmöjligheter. Hon måste stanna i ett äktenskap där hon kvävs bara därför att det är det som förväntas av en kvinna. Så den frihetssökande kvinnan blir fången i en bur och nyckeln till denna bur har patriarkatet i handen. Hon blir en del av den gamla världen. Dock får det inte glömmas att det finns två starka kvinnor i romanen: Madame Merle och Isabels journalistvän. Båda kommer från Amerika, alltså den nya världen, och har lyckats att hålla fast vid sina framåtskridanden kvinnoideal.
Jag hade svårt att läsa boken ur ett historiskt perspektiv. Jag störde mig redan i början på att kvinnan anses mest vara ett redskap än en människa. Och slutet av romanen gjorde mig arg. Dock hade jag inte förväntat mig mycket annat eftersom Henry James är känd som chauvinist.
