Miss Zombilicious - annorlunda

Och så gick allting åt helvete igen. Det var förväntat. Vrålångest i 10 timmar. Just nu känner mig svag. Min kropp är helt trött efter allt gråt, skakande och illamående. Ett tag trodde jag att jag skulle få psykos, ångesten var så stark att jag tappade kontrollen. Som om hjärnan stängdes av. Jag hade nog dissociation.

Jag orkade ändå träna på morgonen och städa i några timmar. Sedan bröt jag bara ihop. Satt gråtandes och skakandes i soffan. Jag ringde till och med min behandlare men det var för sent, halv sex på kvällen går han ju inte att nå. Jag vet inte vad jag tänkte. Jag ringde till mottagningen på förmiddagen eftersom jag hade glömt att visa mitt leg på receptionen igår. Jag hoppas att jag inte får någon räkning, har ju inga pengar att betala någon räkning med.

Hur som helst, jag har inte gjort mig illa. Jag har inte hoppat. Jag har inte tagit någon överdos. Bra det. Nu ska jag snart ta min sömnmedicin och ska sova bort allt det negativa. En positiv sak är nog att jag tänkte färdigheter när jag mådde som sämst. Jag försökte andas rätt, jag försökte observera mina tankar, jag tog is i handen, jag ringde till K. Jag hoppas att jag mår bättre imorgon. Den här dagen har varit hemsk och påfrestande, jag orkar inte mer. Men det var som sagt förväntat. Mitt mående svänger och mina bra dagar har alltid följts av misär. Så är det bara.

Näää. Jag vill försöka läsa lite nu och sedan gå och sova. Bort med den här hemska dagen. bort, bort!