....
Jag har varit rätt upptagen och "duktig" de senaste dagarna. Men nu märker jag att dissociations-tecken uppstår. Jag försöker kontrollera det men det fungerar inte så bra. Jag ska nog ta en massa sömntabletter ikväll och hoppas på det bästa. Att ta sömntabletter för att sova, inget annat så klart.
Jag har varit hos vårdcentralen i fredags. Min husläkare ringde faktiskt, bara för att säga hon inte har någon tid de närmaste dagarna. Men jag fick träffa en annan läkare istället. Jag hade väldigt svårt med att förstå hennes svenska så det blev några missförstånd. Men jag tror att hon fattade till slut vad jag ville. Hon kollade min puls (120/80), kollade mitt hjärta, mina lungor, min njurar, min mage och så vidare. Det gjordes också en blodsocker-test och en hämoglobin-test. Mitt blodsocker var 5,2 på fastande mage (vilket är normal) och mitt hämoglobin-värde var också normalt. Så hon har inte hittat orsaken till mitt ständiga illamåendet och yrseln. Hon sa att det kan vara stress - och ångestrelaterad, alltså psychosomatiskt. Det enda hon föreslog var att jag borde ta fler lugnande. Vilket är ju inte något bra, och rentav omöjligt, eftersom min käraste psykläkare inte skriver ut några lugnande till mig. Så jag kommer att fortsätta knapra Primperan. De hjälper ju mot illamående men jag vet inte om man får ta dem under en längre tid. Whatever. Min kropp verkar vara frisk så några tabletter mer eller mindra spelar ingen roll. Det känns självklart skit att mina psykiska problem påverkar min kropp så där. Och det är jobbigt att ständigt må illa och känner sig spyfärdig. Kanske jag är gravid?!? Det är inte möjligt, jag har fått min mens som den skulle. Irriterande. Om det inte blir bättre inom de närmaste två veckorna ska jag ringa min husläkare igen för ett boka en tid med henne. Jag tycker i alla fall att jag förtjänar en massa pluspoäng eftersom jag gick till vårdcentralen själv och fixade det hela. Fast, fixat är det ju inte. Jag mår fortfarande dålig.
Jag har dessutom tillbringat helgen med att panikstäda. Vad fint det blev! Men nu vill jag inte städa i flera veckor. Min mor kom igår och kommer att stanna i en vecka. Igår åt jag och pojkvännen lunch in i stan vilket innebar en massa rädslor för mig. Men det gick bra.
Idag har jag försökt förstå hur det fungerar med kurserna och programmet jag vill plugga under hösten. Självklart är det jättekomplicerat. Jag fick ringa studievägledaren (ännu mer pluspoäng för mig). Han försökte hjälpa mig men jag blev ännu mer förvirrad. Tur nog så har jag bekanta som vet mer och jag tror att jag har fått kläm på det hela nu. Jag har i alla fall anmält mig till fyra kurser och ett program. Den femte kursen hittade jag inte. Men det orkar jag nu inte kolla upp. Det finns tid, tills mitten av april.
Nu är jag trött. Och illamåendet finns hela tiden. Och magknip. Och yrsel. Bläh. Jag vill sova.
Jag har varit hos vårdcentralen i fredags. Min husläkare ringde faktiskt, bara för att säga hon inte har någon tid de närmaste dagarna. Men jag fick träffa en annan läkare istället. Jag hade väldigt svårt med att förstå hennes svenska så det blev några missförstånd. Men jag tror att hon fattade till slut vad jag ville. Hon kollade min puls (120/80), kollade mitt hjärta, mina lungor, min njurar, min mage och så vidare. Det gjordes också en blodsocker-test och en hämoglobin-test. Mitt blodsocker var 5,2 på fastande mage (vilket är normal) och mitt hämoglobin-värde var också normalt. Så hon har inte hittat orsaken till mitt ständiga illamåendet och yrseln. Hon sa att det kan vara stress - och ångestrelaterad, alltså psychosomatiskt. Det enda hon föreslog var att jag borde ta fler lugnande. Vilket är ju inte något bra, och rentav omöjligt, eftersom min käraste psykläkare inte skriver ut några lugnande till mig. Så jag kommer att fortsätta knapra Primperan. De hjälper ju mot illamående men jag vet inte om man får ta dem under en längre tid. Whatever. Min kropp verkar vara frisk så några tabletter mer eller mindra spelar ingen roll. Det känns självklart skit att mina psykiska problem påverkar min kropp så där. Och det är jobbigt att ständigt må illa och känner sig spyfärdig. Kanske jag är gravid?!? Det är inte möjligt, jag har fått min mens som den skulle. Irriterande. Om det inte blir bättre inom de närmaste två veckorna ska jag ringa min husläkare igen för ett boka en tid med henne. Jag tycker i alla fall att jag förtjänar en massa pluspoäng eftersom jag gick till vårdcentralen själv och fixade det hela. Fast, fixat är det ju inte. Jag mår fortfarande dålig.
Jag har dessutom tillbringat helgen med att panikstäda. Vad fint det blev! Men nu vill jag inte städa i flera veckor. Min mor kom igår och kommer att stanna i en vecka. Igår åt jag och pojkvännen lunch in i stan vilket innebar en massa rädslor för mig. Men det gick bra.
Idag har jag försökt förstå hur det fungerar med kurserna och programmet jag vill plugga under hösten. Självklart är det jättekomplicerat. Jag fick ringa studievägledaren (ännu mer pluspoäng för mig). Han försökte hjälpa mig men jag blev ännu mer förvirrad. Tur nog så har jag bekanta som vet mer och jag tror att jag har fått kläm på det hela nu. Jag har i alla fall anmält mig till fyra kurser och ett program. Den femte kursen hittade jag inte. Men det orkar jag nu inte kolla upp. Det finns tid, tills mitten av april.
Nu är jag trött. Och illamåendet finns hela tiden. Och magknip. Och yrsel. Bläh. Jag vill sova.
Kommentarer
Trackback
