Miss Zombilicious - annorlunda

 

Det var kanske en dum idé att sluta med Propavan. Jag mår verkligen piss. Jag är hur trött som helst under kvällarna men när jag går och lägger mig så är jag plötsligt hypad och vaken. Hjärnan är går på högvarv, jag oroar mig för inget och allt och jag kan inte slappna av. Jag hade trott att Propavan inte hjälper till längre men det har den nog gjort ändå. Jag vaknar av det minsta lilla ljudet, pojkvännen som rör på sig i sängen, katten som gäspar, en bil som kör förbi. Öronproppar hjälper inte. Så jag har ännu en natt inte sovit mer än kanske fyra timmar. Fyra timmar fyllda med hemska och konstiga drömmar. Ush.

 

Men det är inte bara det. Under dagarna har jag abstinens-symtom. Ja, man kan få abstinens-symtom när man slutar med en medicin, även om den inte är beroendeframkallande. Min ångest är hemsk, min kropp gör ont, jag kan inte koncentrera mig och jag är orolig i kroppen. Men jag ska stå ut. Jag är nämligen fortfarande klarare i huvudet än med Propavanen. Ikväll ska jag dock ta en Imovane. Jag hoppas att den kommer att hjälpa. Jag behöver sömn!!! Det blir nog en hel del vid behovs medicin idag, ångesten är inte snäll.

 

Min ljuspunkt i livet är just nu min fina katt. Hon följer mig vart jag än går och så sover hon i sängen med mig. Inatt när jag inte kunde sova la hon sig på min mage och började spinna. Hon är fantastisk. Det hjälper också att pojkvännen är hemma. Han är sjuk. Men ändå är han ett bra sällskap. Konstigt nog har han mer energii än mig. Han fixar och donar medan jag sitter på soffan som en grönsak.