Miss Zombilicious - annorlunda

 

Jag har i flera timmar försökt att hitta en vinterjacka. Det gick inte att hitta någonting. Jag är för tjock, så är det bara. Alla dessa veckor inom slutenvården och alla dessa mediciner har gjort till en oönskad kund hos de stora klädekjedorna. Alltså jag var verkligen överallt. Jag vill ha en svart vinterjacka, hur svårt kan det vara?!? Det värsta är nog H&M, deras storlekar är ett skämt, ett L hos H&M är som ett S hos andra affärer. Hur hittar de ens folk som passar i deras XS? Anorektiker? Men om de har kläder för anorektiker, varför har de då inte kläder för tjocka?!? Jag blev inte arg, jag blev ledsen. Jag äcklas ju ändå av min kropp och jag har alltid hatat att köpa kläder. Jag är en av dem som springer i en affär, prövar någonting framför en spegel, betalar och springer ut igen. Snabbt ska det gå. Hur som helst, jag har inte hittat någonting ALLS. Nä, vänta, en jacka var mycket för stor och en annan som nästan passade skulle kosta 3500 kronor. Så när vi kom ur sista affären började jag storböla. Jag är för tjock för att hitta kläder. Jag är äcklig. Jag måste gömma mig ifrån samhället, jag är en oönskad kund, jag är icke-existerande som människa. På grund av att jag har PCOS, på grund av att jag har tagit psykmediciner, på grund av att jag låg i en säng under den största delen av sommaren. Jag är ledsen!