"Villighet"

 
Boendestödet har precis gått und jag funderar över vad jag ska göra med resten av dagen. Jag är inte så säkert på om jag får så mycket hjälp av boendestödet. Vi går sällan ut och för det mesta sitter vi bara i mitt kök, dricker té och pratar. Det är självklart trevligt. Men jag tycker att hon skulle behöva tvinga mig ut lite mer, utmana mig. Det finns en hel del motstånd hos mig, jag vet det. Jag har börjat rationalisera bort alla de positiva saker som kan hända när man lämnar lägenheten. Just därför att det jobbiga oftast har övertag. Men vad fan? Alla pratar hela tiden om min villighet. Men tror de att jag vill må så här? Att jag vill vara isolerad? Om jag hade orken och kraften hade jag ju redan själv tagit ut mig. Att fråga mig vad jag vill är lönlöst. Jag kommer alltid välja den enkla lösningen. Att ligga i sängen och vänta på, ja, vad väntar jag på egentligen?!? Istället för att inte göra någonting eftersom jag inte visar "villighet" ska de kanske försöka att motivera mig till att göra saker.
 
Några dagar sedan fick jag höra från min terapeut att det endast är en slöseri med tid att jobba med mig eftersom man inte kommer ingenvart. Tack för det liksom. Du får betalt för att hjälpa, hjälp mig då på ett sätt som passar mig. Dessutom fick jag höra att jag verkar anse att jag är för smart för terapin. Allt jag hade sagt var att en av sakerna som står i vägen för mig är mitt kritiskt tänkande och mitt ifrågasättande. Ska jag be om ursäkt för att jag är lite bildad och har en identitet? Jag menar, de flesta som har Borderline-diagnosen har en identitetsproblematik. Men jag har ju inte ens Borderline! Min terapeut har själv sagt det efter vi hade gått igenom kriterierna. Det är ju någonting jag hade misstänkt hur länge som helst.
 
Villighet betyder för mig att vara öppet. Jag är öppen. Men jag ifrågasätter, jag kritiserar, jag har en åsikt, jag avstår från alla religiösa och flummiga inslag och all hjärntvätt. Jag ska ändra på mitt destruktiva beteende. Men jag har inget destruktivt beteende?!? Ja, jag är självmordsbenägen, depressiv, har ångest och isolerar mig. Men jag vill jobba med vad som orsakar alla dessa tillstånd istället för att snacka om något impulsivt  beteende som jag inte har. Jag är frustrerad!
 
Dessutom har jag haft en väldigt jobbig helg. Kaos, bråk och mycket ensamhet. Lugn var det definitivt inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0