Miss Zombilicious - annorlunda

Jag fattar inte att jag alltid väntar så länge med att uppdatera min blogg. Då blir det endast informationsfyllda, kalla inlägg. Jag har nuförtiden verkligen svårt med rutiner, allting lider under detta, mitt skrivande också. Idag har jag i alla fall sovit ut (dumma Propavan som ger mig mardrömmar!) och har bestämt mig för att ha en dag där jag endast gör saker jag vill göra. Typ sitta framför TV:n, mysa med katten och vara lat.

 

Så vad har hänt i mitt liv? För det första så är jag utskriven från slutenvården. Men det var ju förväntat eftersom överläkaren J är en hård och empatilös människa. Det var två veckor sedan. Jag har bestämt mig för att göra mitt yttersta för att undvika att bli inlagd igen. Jag har tröttnat på all drama och speciellt har jag tröttnat på avdelningen. De har nog också tröttnat på mig.

 

Jag har hoppat av mina studier. Eller nja, jag har blivit sjukskriven tills slutet av november. Det sjuka med sjukskrivningar är alltid att läsa hur patetiskt man egentligen är. Jag har "hög suicidrisk" och "framtida vistelser inom slutenvården är inte uteslutna". Heja! Grrr. Sedan ska vi se. Jag satsar på vårterminen istället. Jag har pluggat i två veckor dock och jag tyckte att det var rätt inspirerande. Min ångest tyckte dock inte det och tvingade mig att ge upp. Jag har hunnit med att fixa en handledare till min Masteruppsats. Det är ju något. Just nu väntar jag på papper från Försäkringskassan så jag får veta hur det blir med CSN. Jag har ju redan fått pengarna men jag tors inte använda dem eftersom jag kanske krävs på återbetalning. Så jag är fattig. Jag har precis också fått sjukhusräkningen. Bra timing det där.

 

Jag har skrivit på ett nytt DBT-kontrakt. Sex månader till. I individualterapin ska vi dock jobba med KBT istället. Jag har ju egentligen inte Borderline men de tycker att jag ska fortsätta med DBT:n i alla fall. Mest därför att jag inte har stabiliserats alls under över två år. Dessutom har jag ju några Borderline-problem ändå. Läkaren var faktiskt också väldigt snäll mot mig, hon tog sig tid för mig, ville verkligen prata.

 

Jag har slutat med Voxran. Jag orkade bara inte mer. Den där ångesten jag fick var obeskrivligt hemsk. Jag var helt ifrån vettet och allt jag ville var att ta livet av mig. Så ska det ju inte vara. Jag försökte ta den där medicinen, jag tog den i tre veckor. Sedan gick bara inte mer. Just nu ska jag inte börja med någon ny medicin och jag är tacksam för det. Jag har blivit rädd för psymediciner.

 

Det hela med boendestödet har börjat nu också. Min boendestödjare är en fin flicka (hon är så ung så jag kallar henne för flicka). Vi ska ut på promenad på måndag. Jag ska fråga henne om hon kan hjälpa mig med exponeringen när det gäller kollektivtrafiken. Min terapeut vill träffa henne så vi kan göra upp en plan. Jag måste kämpa. Men jag vill fortfarande helst ligga under täcket och gömma mig. Jag undrar om jag någon gång faktiskt "vill" börja kämpa.

 

Mjoa, jag fyllde år också. Jag har fått en massa fina presenter. Men jag firade inte. Per kom förbi med en chiliplanta. Vi åt tårta. Jag var glad när det hela var över. Jag tycker inte om födelsedagar.

 

Vi är inbjudna till en fest ikväll. Men Mr. Angst säger att inte får gå. Så jag stannar hemma istället. Det blir nog film ikväll. Det är bättre än ingenting.