Miss Zombilicious - annorlunda

 

Egentligen skulle min boendestödjare ha kommit hit imorse men hon är sjuk. Självklart fick inte jag inte veta om det förrän 30 minuter efter hon skulle ha varit här. Jag har gått upp tidigt för ingenting. Jag har ju de senaste tre veckorna haft ledig från allting så att bara komma ur sängen innan klockan 9 var en jävla kamp. Dessutom har jag fixat till mig och städat lite. Nu sitter jag här och funderar på vad jag kan göra idag. Det blir i alla fall mer kaffe snart. Och så ska jag nog diska, träna och duscha. Mitt liv är så jävla tråkigt! Jag har förresten inte varit utomhus på nästan tre veckor. Jag jobbar verkligen med att bli av med min sociala fobi och paniksyndrom. Inte. Ush, jag önskade att jag hade sovit längre.

 

Jag har förresten fått en ny "rolig" biverkning av Propavan. Jag blir bakis som om jag hade festat i två veckor i sträck. Jag får hemska mardrömmar och vaknar så gott som alltid badat i min egen svett. Men nu har jag också fått kramper i hela kroppen när jag vaknar. Det är hemskt! Men konstigt nog försvinner de flesta biverkningar när jag tar Imovane också. Mmm.

 

Min syster ligger på sjukhus i Tyskland (i Hamburg). Vi har aldrig riktigt kommit överens med varandra. Hon är ju bara ett och ett halvt år yngre än mig så det fanns alltid en hel massa avundsjuka och bråk. Hon ville få göra de saker jag fick göra. Och hon har hanterat det hela genom att trycka ner mig. När vi delade lägenhet (min syster och jag bodde ihop i 3 år, alltså inte hos mina föräldrar utan i en lägenhet) så tog hon droger hela tiden, var nedlåtande och misshandlade mig fysiskt och psykiskt. Hon behandlade mig faktiskt som ett djur, hon kallade mig "fet svin" och en gång spottade hon mig i ansikte framför sina vänner. Hemska tider. Hur som helst, hon är ändå min syster, även om hon ser allting med mig som en tävling. Jag vill ju inte att hon ska lida. Hon har i två dagar i tre omgånger blivit operat i sammanlagt tio timmar. De trodde först att hon hade en blindtarminflammation, så de tog bort blindtarmen. Sedan såg de att hon hade en cysta lika stort som två knytnävar vid en av hennes äggstockar. Så den opererades bort (väntar fortfarande på beskedet om det var cancer eller inte). Och sedan blödde hon så mycket i sitt magrum att de fick skära upp henne en gång till för att hitta var blödningen kom ifrån och att skölja ur hennes mage med kokande saltvatten. Hon fick en kontraindikation av lugnande och blev euforisk istället för lugn. Hon skulle få oxycon men fick en start allergisk reaktion. Hon fick sömntabletter men de sänkte hennes puls på en farlig nivå. Och nu? Jo, det blöder fortfarande för mycket ur magen, hon har en kateter och det är blod i den hela tiden. Hon har inte ätit något i fem dagar nu. (Hon är fatttig och hade inte råd med mat ... yep, jag kommer från en fattig familj, so what?) Och så pratade jag med min mor imorse och hon sa att min syster har hemska smärtor och gråter hela tiden. De sa att hon förmodligen måste opereras igen för att hon förlorar för mycket blod. Så jag oroar mig för henne. Jag pratade med henne i telefon igår men hon var hög av alla smärtmedel och lugnande. Gullig var hon faktiskt. Jag hoppas att hon tillfrisknar snart och inte behöver en operation till. Och jag hoppas att hon inte har cancer!!