Miss Zombilicious - annorlunda

2012 var verkligen inget bra år för mig. En av de värsta åren i mitt liv faktiskt. Jag har inte åstadkommit mycket, jag har inte ens nått  ett delmål och jag har varit inlåst en hel del i slutenvården. Några få roliga saker har hänt också men annars så är 2012 ett år jag verkligen vill glömma.

 

Jag började med DBT:n på riktigt. Jag kände mig dock inte hemma där och terapin drog ner mig. Jag var stressad hela tiden och satte press på mig själv för att klara av allting. Jag mådde  fysiskt dåligt och oroade mig hela tiden. Den enda ljuspunkten var Peter Hook and the lights-konserten. Att lyssna på Joy Division är kanske inte så bra för måendet men det är ändå fint. Min mor var på besök under några dagar men jag ville mest att hon skulle åka så snabbt som möjligt igen.

 

Mitt fysiska mående påverkade mitt psykiska mående. Jag blev väldigt självmordsbenägen och i mitten av april bestämdes det att jag skulle bli inlagd på Huddinge sjukhus. Jag stannade i 10 dagar. I början av maj började jag med Venlafaxin som var helt fel medicin för mig. Jag blev så mycket sämre att jag hamnade i slutenvården igen. Två veckor den här gången. I slutet av månaden började med Abilify som faktiskt hjälpte ett tag. Dagarna spenderades ensam hemma, jag gjorde ingenting, isolerade mig ännu mer. Jag började med två internet-sommarkurser. Abilifyn gjorde mig manisk, jag fick caged tiger syndrome och i mitten av juni fick jag sluta med medicinen. Stort bråk med min terapeut som slutade med att jag blev inlagd igen.

 

Jag var inlagd på M76 hela juli:n. Det prövades nya mediciner och jag skulle observeras. Det var rätt lugnt på avdelningen eftersom den gamla överläkaren var på semester. Ett självmordsförsök. Zyprexa gjorde att jag gick upp 15 kg i vikt så jag vägrade ta den mer. Dock hjälpte Lamictal efter ett tag och jag blev utskriven.Jag fick sluta med Lamictal igen eftersom jag fick en allergisk reaktion. Min terapeut slutade och jag fick en ny. Jag var då helt övertygad om att DBT:n inte var rätt terapi för mig och att jag inte har Borderline. Jag träffade läkaren X på sjukhuset en gång om veckan eftersom min öppenvårdsläkare var på semester. Min mor var på besök och jag försökte verkligen vara glad för det. Det fungerade så där. Jag kom i alla fall ut en del. Jag klarade båda sommarkurser. I slutet av augusti försökte jag ta livet av mig och jag hamnade på sjukhuset igen. Det försöktes med Voxra men det gick inte alls. Jag har aldrig mått så dåligt som på denna medicin! Den gamla överläkaren kom tillbaka, jag blev utskriven och jag slutade med medicinen. Jag började plugga (Masterprogrammet i litteraturvetenskap) men blev sjukskriven efter några veckor. Jag fyllde år. Jimmy flyttade in med oss. Jag började träffa den nya terapeuten.

 

Vår bil gick sönder. Jag isolerade mig igen och lämnade lägenheten endast för att gå till terapin. Jimmy flyttade ut igen efter en hel del bråk. I två månader satt jag egentligen bara hemma och tyckte synd om mig själv. Men jag höll mig ifrån sjukhuset, bra det! I slutet av november köpte vi en begagnad bil. Sedan dess har jag kommit ut lite mer, och om det bara var för att handla. I december var jag på Marilyn Manson och Rob Zombie-konserten. Jag träffade Marilyn Manson. Det var nog den bästa dagen av året. Jag började skriva igen. Jag avslutade DBT:n (i alla fall gruppen) och fick teamet att förstå att jag behöver en ny utredning. Så jag började svara på hundratals frågor. Under julen var jag jättesjuk och låg mest på soffan och försökte hålla mig vaken. Nyårsafton blev jag full och det var nog ett bra slut på skitåret 2012.

 

Det gångna året har varit tråkigt och patetiskt. Jag önskar mig ingenting för 2013. Vad hjälper att önska till? Jag vill äntligen få rätt hjälp. Jag ska hålla mig ifrån sjukhuset. Jag vill ha mer kul. Jag vill skriva mer. Jag vill må okej. Det är allt och det är nog inte för mycket.